-

jag kan inte hantera de här längre.
stäng av mej för fan.

2007-08-31 | 09:04:05 | vardag | 0 Kommentarer

nobody knows

ingen vet, ingen vet vad som har hänt och vad jag döljer.
jag vill berätta, berätta för att folk ska förstå och acceptera
inget mer begär jag
ni alla vet att jag inte vill såra någon av er..

2007-08-30 | 19:17:07 | vardag | 2 Kommentarer

earth or heaven

i hurt my self today
to see if I still feel
i focus on the pain
the only thing tha's real
the needle tears a hole
the old familiar feeling
try to kill it all away
but I remember everything

2007-08-30 | 17:44:11 | vardag | 0 Kommentarer

i need this pain to end right here

de är inte som att operera bort en blindtarm
bara att operera bort den sen så är den borta
nej, de är de verkligen inte.
de går inte att koppla bort verkligheten.
jag kan inte göra nått, inte tillägga eller be om nått
kan bara se på, känna hur jag går sönder mer och mer
bara se på när allt försvinner längre och längre bort
jävligt, bara så jävla jävligt
jag vill inte vara med om de här längre, jag klarar inte av de..

nu sitter dom där igen.. dom blågrå jävla grejerna.

i put my faith in you, so much faith in you
and you just threw it away


om man skulle kunna spola tillbaka på tiden, skulle jag kunna göra något så de här aldrig hade hänt?
jag vet inte, men ibland undrar jag vad jag gjorde för fel...

det är inte så lätt att släppa taget om någon man gett allt till.
jag vet inte hur du kände och känner, men du verkade kunna släppa mej hur snabbt och enkelt som helst..
tre veckor har de vart slut idag, efter ett 16 månaders förhållande 
något som verkligen betydde något för mej, nått som fick mej att känna mej lycklig, som verkligen fick känna mej trygg och levande.
och att leva utan allt de nu, de är svårt, riktigt svårt.
och de är något jag inte kan släppa på några veckor.
hur mycket jag än vill att de ska gå över just här och nu...


2007-08-28 | 19:37:59 | vardag | 0 Kommentarer

fuck this

satt och tänkte i går på vilka fobier jag har och vad jag är rädd för och sånt.
sen när jag tänkte efter så är fan mäniskan de jävla levanade arten man ska vara rädd för.
en spindel kan inte såra en eller svika en till grunden av sitt jävla hjärta
bakterier kan inte få en att känna sej så jävla obetydlig, värdelös och oälskad.
de är bara mäniskor som verkligen kan få en att må så här, som verkligen kan få en att hata allt, må skit, känna sej som ingenting. de är bara mäniskor som kan vara så jävla elaka falska och verkligen inte tänka på hur mycket man egentligen kan göra illa och förstöra. de är bara mäniskor som kan kolla en i ögonen och bara ljuga och vara så falska. fy fan.. så de är mäniskor man ska vara rädd för.

just nu.. jaa du, just nu. just nu känner jag mej som skit för dej,
du säger att du bryr dej om mej, att de finns bara en mej, men massa pinnar som jag kan bryta av istället för att göra illa mej själv, men just nu känner jag mej fan som den jävla pinnen som du bryter av, en pinne som de finns hur många som helst av, som du bara kan bryta av om och om igen. bara en jävla pinne.

jag tänker inte säga att jag inte vakna upp med den här jävla känslan igen, för de har jag redan skrivit hur många gånger som helst och de gör jag fortfarande. varenda jävla morgon vaknar jag med den här känslan. att jag vill försvinna, vill bort. för att de är den lättaste jävla utvägen från den här jävla skiten. så jävla egoistisk tanke, jag vet. men fan. jag orkar inte mer.
varför kan men inte bestämma vem man vill älska? jag vill inte älska dej mer. du bara gör illa mej, gång på gång på gång. utom att du kanske själv vet om de.
du förstörde så mycket mer än ett förhållande...

jag har aldrig i hela mitt jävla liv hatat så här mycket som jag gör nu.

2007-08-27 | 08:20:27 | vardag | 0 Kommentarer

skjut mej

jag vill inte mer
jag vill inte vakna igen och känna så här
ikväll när jag går och lägger mej vill jag aldrig vakna igen

drömde i natt. att jag var i ett mörkt rum, och skulle dö snart.
plötsligt kom en hand för att rädda mej, när jag såg att de var de kändes de som en jävla kniv kom och högg mej i hjärtat, jag vakna och börja fälla dom där förbanade jävla tårarna igen. orkar fan inte!!

finns jag för dej längre? du finns för mej, alltid finns du för mej..

de finns inte ett jävla skit jag kan göra för att den här känslan kan försvinna, den är där, alltid.
och den blir inte bättre och bättre för varje dag, nej.. den blir fan bra värre.
snart två veckor sen vi sågs, aldrig, aldrig har vi vart ifrån varann så länge..
jag vill inte ha de så här.




it's over, it's over, why is it over?
we had the chance to make it
now it's over, it can't be over
i wish that I could take it back
but it's over

i'm falling apart, I'm falling apart
don't say this won't last forever
you're breaking my heart,
don't tell me that we will never be together
we could be, over and over
we could be, forever



2007-08-20 | 15:00:03 | vardag | 0 Kommentarer

du är aldrig här..

vaknar på morgonen, de första jag tänker är att du inte är där.. du är aldrig breve mej nu för tiden.
känner hur den där känslar genast kommer krypande, känslan.. känner mej helt tom, men samtidigt full av panik.
känner att tårarna vill komma fram, men håller dom tillbaka. måste vara stark. går ner till duschen, huset är tomt. ställer mej i duschen och slår på vattnet. då går de inte längre. jag känner inte tårarna i vattnet, kan inte vara stark längre. sätter mej på golvet. gråter. skriker. drar på de kallaste vattnet, låter kylan bedöva min kropp, kylar ner hjärnan. hakar tänder.

jag kan inte mer, de gör för ont. vill skära upp mej, slänga bort allt som finns i mej. slänga bort smärtan..
de är inte meningen att de ska vara så här. jag var aldrig så lycklig som jag var med dej.
känslan när du höll om mej, jag vet hur den känns. jag känner mej trygg, inte mer.

de är minst 100 frågor som snurrar runt i mitt huvud, jag har aldrig varit så rädd och förvirrad i hela mitt liv.
jag kan inte förstå, förstår ingenting. de här är inte verklighet, de här händer inte..
känner du som jag?
saknar du mej?
hur känner du?
jag har ingen klarhet, jag förstår ingenting. känner du inget för mej längre?

vad jag än gör, så finns du i mina tankar.
vad jag än gör, så följer känslan alltid efter mej, känslan av vilsenhet och panik.

vet inte vad jag ska göra längre, jag är bara rädd, förvirrad.
jag vill inte ha de så här, verkligen inte.
vill ha de som de var förr, med dej..
vill ha dina armar runt mej, vill känna trygghet.
vill känna din värme, vill se i dina ögon. vill skratta med dej..
jag älskar dej, vare sej du vill eller inte så kommer jag alltid att älska dej på ett eller annat sett!

vet inte vad jag ska skriva mer.. på nått sätt känns de skönt att skriva av sej lite.
även fast jag inte vet om du kommer att läsa de.
men om du gör de, så vet du iallafall lite hur jag känner.. saknar dej..

2007-08-16 | 20:14:20 | vardag | 2 Kommentarer